Jag hade varit sugen på det ett tag, men jag vet ju hur jag blir när tävlingsinstinkten kickar in: kort sagt, ingen rolig människa för mina närmaste att umgås med.
Alltså hade jag lovat mig själv att hålla mig borta från att tävla i stans mysiga maj-event, Cupcake-kalaset, och hade också gjort så i alla år. Ni som har varit där och sett bidragen (man tävlar i två kategorier – smak och utseende) vet att konkurrensen är stenhård och bidragen både fantasifulla och läckra. Men hur det nu var fann jag mig själv sitta där fem i tolv (bokstavligen) någon dag innan tävlingen och anmäla mig själv att delta i både smak och bak.
Jag känner mina begränsningar:
1) Tidsoptimist de luxe – min man brukar slita sitt hår när jag står där under småtimmarna och har halva baket kvar. (När han vaknar några timmar senare brukar jag å andra sidan ha bakat och gjort allt klart.)
2) Tålamod är ett ord som inte finns i min vokabulär. Jag skulle aldrig kunna stå och pilla med detaljer i timmar och är därmed inte någon vinnare när det gäller ”pilleripill”. Jag hade med andra ord aldrig hållit i sockerpasta förut.
Med det i bakhuvudet tog jag mig an årets tema: djungel. Bakverken ska bestå av så mycket ekologiska och fairtrade-märkta ingredienser som möjligt och det tog jag förstås fasta på.
Smak-kategorin bedöms av en jury som består av lokalbor i olika åldrar och med olika bakgrund. Jag pimpade min vanliga muffinssmet med mosad mogen banan, cacao nibs samt hackad vit choklad. Dessutom bytte jag ut hälften av sockret mot kokos-socker som ger god, lite kolaaktig, ”bränd” smak som lyfter bland annat bananen. Jag toppade med ett överdrag där jag kokat ihop rostade kokosflingor, smör och socker samt lite bourbon vaniljsocker. Ovanpå strödde jag lite flingsalt och så fick det bli en valnötshalva på toppen eftersom det såg lite tafatt ut annars.
Visst stod jag där typ halv tre på natten och rostade kokosflingor, men vad gör man inte för konsten? Döm om min förvåning när min skapelse,drygt 12 timmar senare, tilldelades en brons-plats!
Vinnarna i Utseende-kategorin (som delas in i en vuxen- och en barnkategori) röstas fram av besökarna. Jag förstod att djungeltemat skulle innebära en del bidrag med djur på, och jag är usel på att göra snygga djur, och dessutom var jag livrädd för att diskas pga fel format. Det är strikta riktlinjer på hur stor muffinsform man får använda och dessutom måste allt på själva muffinsen vara ätbart. Den får dock stå på något – här finns det ju en rad professionella redskap men jag hade en vit kartongask från panduro som jag tyckte var neutral och bra men ändå skapade lite höjd.
Rosa är min favorit- och signaturfärg så färgvalet var givet. Sedan såg jag en Avatar-liknande fantasidjungel framför mig – fylld av vackra färger, tät, slingrande växtlighet och drypande av fukt.
På bilderna ser blommorna lite ihoptryckta ut, men den färdiga cupcaken blev ganska hög. Sockerpastan var inte helt lätt att arbeta med – den torkade fort när den blev tunn och då blev det fula sprickor. Jag hade köpt ätbar matfärg från Panduro som gav ett skimrande, vått intryck till blombladen, men det kommer nog inte heller riktigt kommer fram på bilderna.
Jag var ganska nöjd med skapelsen – mitt allra första skulpterade bakverk – men hjärtat föll som en sten när jag kom ned till turistbyrån (där alla deltagande verk står för allmän beskådning) och såg alla andras fantastiska bidrag. Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle ha en chans! Det var, precis som jag hade trott, en hel del djur men de var helt otroligt detaljrika. Flera hade ställt en cupcake i mitten och byggt på med djur som stod runtomkring, vilket jag ju inte trott att man hade fått göra och någon hade ett sånt där proffsigt ställ med speglar som gör att man kan se bakverket från olika vinklar. Döm därför om min förvåning när mitt namn ropades upp som vinnare i vuxenkategorin när det blev dags för prisutdelningen senare på eftermiddagen.
Jag minns knappt hur jag tog mig upp på scenen och utan min makes bildbevis i form av ett foto hade jag nog trott att allt bara var en dröm. Här är ett reportage från NWT.
Prispengarna, 500+750 kronor, använde jag för övrigt till att köpa mig en regnjacka. Inte vilken regnjacka som helst, utan en som jag hade suktat efter ett bra tag. Jag är ingen Odd Molly-tjej, trots att jag verkligen försökt, men den rosa regnjackan talade verkligen till mitt inre. Så den fick det bli.
