Det händer ganska ofta att vänner och bekanta som ska till New York frågar mig efter tips på lite finare restauranger.

Jag brukar svara att jag nog är fel person att fråga. Jag letar nämligen främst efter de där andra ställena.

Visst finns det många högkvalitativa, prisade och internationellt uppmärksammade restauranger i den spännande internationella smältdegel som New York trots allt är. Den tvåfaldigt Michelinstjärnebelönade nordiska restaurangen Aquavit har till exempel fått stor uppmärksamhet sedan den startade och stan är något av ett Mekka för aspirerande kockar från hela världen. Du kan hitta mat från de allra flesta internationella köken och trenden med ekologiskt, lokalproducerat och med mer exklusiva råvaror är stark.

Hur ska man hitta rätt restaurang? Mitt tips är att söka i välrenommerade New York Times utmärkta restaurangguide. Du hittar den här och på sajten kan du enkelt sortera restaurangerna efter kategorierna betyg (4 st stjärnor, ”Extraordinary”, är högsta betyget), prisnivå, kök och adress.

Själv har jag inte ätit på någon av de stora restaurangerna. Jodå, jag har njutit av mat från michelinkök på andra platser i världen men till New York åker jag för att njuta av den där enkla, typiska amerikanska maten som man hittar på små diners och sunkiga krogar som inte ser mycket ut för världen.

Det enda undantaget för min del är ett besök för några år sedan på ”The View”, restaurangen som man hittar allra högst upp i hotellet New York Marriott Marquis (1535 Broadway), alldeles intill Times Square.”The View” betyder alltså ”utsikten” och utsikten är följaktligen en viktig del av upplevelsen. Matsalen ligger inte bara på 47:e och 48:e våningen med en makalös utsikt över hela Manhattan utan roterar dessutom långsamt så att man hela tiden får en ny utsikt.
Menyn och dukningen andas klass och maten är mycket god men inte av absoluta toppklass, här är det miljön som gör besöket minnesvärt. Turistfälla? Nej, så långt skulle jag verkligen inte gå.

En bra sak är att man själv väljer tre rätter ur menyn och betalar ett totalpris på 89 dollar per person (exklusive skatt och dricks) vilket gör att det blir lättare att anpassa besöket för olika åldrar, viljor och behov. Reser man med barn och vill äta på ett lite finare ställe är den snurrande lokalen och möjligheten att kombinera ihop måltiden en bra kombination. Läs mer om the View, hur du bokar och deras meny här.

Tänk på att du ofta måste boka bord, ibland i mycket god tid, på de finare restaurangerna!
_ _ _

Med det sagt – jag åker inte till New York för att jaga Michelinstjärnor eller att äta franskt eller skandinaviskt. Det kan jag göra på närmare håll.

Jag äter i första hand amerikanska specialiteter som hamburgare, short ribs (kamben) och väl tilltagna stekar och varierar det med mexikanska och italienska smaker. Här följer några av mina personliga favoriter och tips:

HAMBURGARE

J G Melon
Själva restaurangen J G Melon, eller snarare haket, ser inte mycket ut för världen. Det ligger ganska högt uppe på Upper East-sidan (89 MacDougal St), men smidigt att tillgå med tunnelbanans gula linje (gå av på 72:e gatan), och det är en utfärd som jag verkligen rekommenderar. Inte bara för att J G Melon:s hamburgare av flera oberoende reseskribenter rankas som stans godaste utan också för att få möjlighet att strosa i området med några av USA:s dyraste postnummer. Här är tempot lite lugnare än nere i Midtown och hundpromenerare vandrar vant med sina små hundflockar, nannys förmanar sina små skyddslingar på väg hem från skolan medan inhyrda personliga shoppare kämpar med den digra skörden påsar medan de artigt konverserar sina välekiperade uppdragsgivare.

Väl inne på restaurangen är det trångt om saligheten och det är, i mina ögon, ett gott tecken att de flesta gästerna verkar vara lokalbor. Det går att sitta både ute och inne och när vi väljer att sitta inne hamnar vi i en minimal matsal med dämpad belysning och familjer, par och arbetskamrater som bidrar till den autentiska, intima känslan av hemtrevlighet.

Det är lätt att bygga upp förväntningar som leder till besvikelse när maten man ska äta har höjts till skyarna av erkända resetidningar som t ex Vagabond men hamburgaren är precis så där perfekt som jag har förväntat mig. Hemgjort, klassiskt och less-is-more men absolut inte tråkigt. Äkta, är nog ordet jag söker. Dollar-friesen är inte någon ögonbrynshöjare men däremot är cheesecaken som vi beställer in till efterrätt ett utropstecken. Den är plain (ingen smaksättning eller tillbehör) och det är så uppfriskande med en kaka som står sig väl utan och som varken känns tunn eller mastig.

Prisnivån är ungefär som hemma om man räknar in dricksen, vi betalade 50 dollar inklusive högsta dricks för två hamburgare, en delad fries och en cheesekake.

Five Guys
Det finns flera större kedjor och vi har provat de flesta. Vår favorit, som vi ser till att besöka några gånger varje gång vi är i stan, är Five Guys. Här ligger fokus på närproducerat och varje dag kan man läsa på en skylt vilken odlare som har levererat dagens potatis. Och den här kedjan har stans bästa fries – lååånga, krispiga och självklart ”Skin on fries”, dvs med skalet kvar. Dessutom friteras de i jordnötsolja och innehåller därför inget kolesterol.

Hamburgarna är som skapade för matporr-bilder – tjocka, matiga, rinniga och med en väl balanserad fyllning. Välj X så får du hela konceptet, och vill du har mer finns flera spännande fyllningar att välja till utan kostnad.

Men bäst av allt är de där ljuvliga jordnötterna som man får förse sig med ur stora tunnor i väntan på att hamburgaren ska bli klar. Jag kan äta ihjäl mig på de där spröda, perfekt saltade nötterna. Gillar ni milkshakes finns flera kreativa smaker.

Five guys finns på flera ställen på Manhattan, bland annat bredvid de två gigantiska biograferna vid Times Square (253 W 42nd St) och tvärs över gatan från barnens favoritbutik, Nintendo World, vid Rockefeller Center (43 W 55th St).

Shake Shack (Bäst i test!)
Kedjan har länge varit min alldeles egen variant på ”Peppes Bodega”, ni vet den där hägringen som Sven Melanders karaktär och hans sidekick dyrkar och målmedvetet jagar i den svenska klassikerfilmen ”Sällskapsresan”. När jag lagar hamburgare hemma använder jag deras hamburgerdressing-recept men varje gång jag kommit till restaurangen har köerna ringlat långa (ofta ändå långt ut på trottoaren) och jag har tänkt att det får bli en annan gång. Att många i kön är återkommande lokalbor är ett kvalitetstecken.

Vid det senaste besöket satsade vi på ett tidigt besök – enligt deras hemsida skulle de öppna 11.00 men när vi var där 10.45 var restaurangen redan öppen och kön hade börjat växa. Men i och med att vi var där så tidigt behövde vi bara köa i drygt en kvart och sedan vänta ytterligare 15 minuter på vår order.

Friesen kan ni hoppa över – vi valde en specialvariant (BBQ Bacon Cheese Fries) med cheddar och rostad BBQ-bacon strösslad över och den VAR god. Men hamburgaren är ensam värd all uppmärksamhet. Absolut inte stor, med USA-mått snarare liten, men by far den godaste hamburgaren jag ätit i hela mitt liv. 

Jag åt en ”ShackBurger” (en enkel, men finns också som dubbel) som är en ostburgare toppad med sallad, tomat och deras varumärkesskyddade ”ShackSauce™”.
Kanske bidrar det faktum att burgaren INTE är så stor, den är alldeles lagom eftersom man inte blir så där äckligt mätt som man ofta blir efter ett hamburgermål. Köttet är perfekt (medium) stekt och brödet kompletterar (istället för att ta över, som det ofta gör i svenska burgare) medan den smaksättande fyllningen är perfekt avvägd. En del i framgången är säkert betoningen på bra råvaror och enkelheten i utformningen som låter dessa råvaror tala för sig själv.

Jag gillar inte milkshakes men har rekommenderats just Shake Shacks. Den finns i kreativa smaker som t ex Peanut butter och säsongssmaker som Mud Cake och Mint Cookies and Cream. Nästa gång ska jag prova deras ”Frozen Custard” (ung. glass). Eller vad sägs om den här skapelsen: ”Wall-nut Street (BPC) – Vanilla custard, chocolate truffle cookie dough, walnuts and amarena cherries”?!

Shake Shack finns på flera platser på Manhattan, den vi har besökt ligger strategiskt väl placerad i teaterdistriktet (snett över gatan ser du med fördel min älsklingsmusikal, långköraren The Phantom of the Opera) med adressen 691 8th Ave. Läs mer om kedjan, fler platser än den nämnda och deras meny på deras hemsida.

Din lokala diner
Min man arbetade enligt devisen ”En burgare om dagen” och hittade sin absoluta favorit på ett litet hak vid namn Panini & co i hjärtat av det så kallade ”Financial District” (115 Broadway, Corner of Cedar & Trinity Pl.) i de södra delarna av Manhattan. Jag åt en Philly Steak som inte var särskilt märkvärdig men burgaren var majestätisk.

Med det sagt – våga prova de där ställena som inte ser så där märkvärdiga ut vare sig utåt eller på insidan. Kolla var newyorkarna själva äter sin lunch, på dörren sitter alltid alla intyg som krävs från Miljö- och hälsokontoret så att du med egna ögon kan se att hygienen håller måttet.

RIBS & STEAKS

Två klassiska familjerestauranger som ofta förekommer i amerikanska filmer är Applebees (234 W 42nd St) och Dallas BBQ (241 West 42nd Street). Du hittar filialer av båda på biogatan uppe vid Times Square, som jag tidigare nämnt, och de är ett bra val för dig som vill äta snabbt och smidigt och kanske har barnen med dig.

Den här gången valde vi Dallas BBQ och delade på en portion BBQ Baby Back Ribs med ljuvligt majsbröd (en personlig favorit) samt kökets egen Coleslaw som side-orderval. Priset kvällstid för kambenen var 14.99 exkl skatt och dricks. De små mini-cupcaksen var ”complimentary”, det vill säga att de bjöd på dem efter maten.

SIGNATURE RESTAURANTS

Många kändisar äger egna restauranger på Manhattan. Henrik Lundqvist, hyllad målvakt i New York Rangers med epitetet ”The king of New York” äger till exempel restaurangen Tinys (135 West Broadway) som dock inte har någon svensk meny utan fokuserar på ”modern amerikansk mat med influenser från södra delarna av landet och det franska köket”. Jag har inte ätit där själv ännu men restaurangen med tillhörande bar ligger i ett bedårande litet townhouse från tidigt 1800-tal inklämt mellan två högre byggnader.

GUY’S AMERICAN KITCHEN & BAR
Många av er känner säkert igen den färgstarke kocken och tokblonderade tv-personligheten Guy Fieri som i det amerikanska programmet ”Diners, Drive-ins and Dives” åker riket runt på jakt efter god amerikansk BBQ, heta smaker och lokala tolkningar på klassiker ur alla kök. Har ni, liksom jag och min make, dreglat er igenom avsmakningarna i hans program är det lite extra kul att få besöka hans eget hak i NYC, Guy’s Amarican Kitchen & Bar (220 west 44th St, mellan 7th och 8th Ave)

Prisnivån är som hemma och maten är delikat. Vi delade på (och rekommenderar starkt) en tallrik med ljuvliga kycklingvingar (”All natural Chicken Wings Bourbon Brown Sugar”) med het dip och till det krispiga Garlic Fries med tillhörande dip. Deras tacos såg väldigt fräscha och spännande ut, det tar vi nästa gång!

ÄTA PÅ MATMARKNAD

Passa på att njuta av delikatesserna när ni besöker de fantastiska matmarknaderna som t ex Chelsea Market och Eataly. Jag har skrivit om dem i separata inlägg som ni hittar här och här.

Den ambulerande matmarknaden vid Brooklyn Flea, Williamsburg på lördagar är också ett måste om du vill testa spännande, lokalproducerad mat.

BRA ATT VETA NÄR DU ÄTER UTE I NEW YORK

1. Det är helt okej att dela.
Faktum är att det anses helt normalt. Det märks inte minst när man beställer in en efterrätt och då ofta får frågan hur många gafflar/skedar man vill ha till. Om du inte äter upp brukar de diskret fråga om du vill ha med dig resterna, och så kommer de snart tillbaka med maten mer eller mindre elegant förpackad i en s k ”doggy bag”. Det är standard och ses som självklart eftersom du betalat för maten. Som GBP-opererad med minimal magsäck önskar jag att restaurangerna/fiken i Sverige skulle bli bättre på att erbjuda detta. Möjligheten att få med sig resterna finns även här men föreslås aldrig och ofta får man en väldigt underlig blick om man vågar sig på att fråga.
Om man inte är så hungrig eller vill hinna prova på så många rätter/ställen som möjligt är detta ett ypperligt sätt.

2. Glöm INTE dricksen!
Man dricksar i USA. Punkt slut. Dricksen läggs ovanpå notan och är en oerhört viktig del av serveringspersonalens (och andra yrkesgrupper inom servicebranschens) löner och de tar det dessutom personligt om du inte ger tillräckligt med dricks (eller tip, som det kallas). På diners anges ofta tre olika procentsatsnivåer av dricks beroende på hur nöjd du är med servicen och inte sällan har servitrisen själv ringat in den högsta och skriver ”please” när hon ser att du är utländsk och antagligen inte förstår systemet. Jag har aldrig råkat ut för en dålig servitris/servitör så jag ger alltid den högsta nivån. Räkna med 15-20 procent av notans slutpris. Den svenska sajten ”Allt om New York” (som jag varmt rekommenderar) ger följande riktlinjer: I New York kan du dubbla den summa för skatt som står angiven på kvittot så hamnar du ganska rätt. (Skatt: 8,875 x 2 = 17,75 procent).

3. Koll på kalorierna
En kul detalj när du handlar snabbmat i New York: I ett försök att få medborgarna att göra mer medvetna, hälsosamma val måste matställena enligt lag ange kalorihalten i varje separat rätt tydligt och väl synligt. Därför hittar du inte bara namn, bild och pris på menyer och tavlor utan också energiinnehållet. Det är fascinerande att se hur mycket kalorier man får i sig av ett vanligt hamburgermål och rent av hårresande att se vad en extra ostskiva och lite bacon bidrar med…

Ta exemplet Five Guys (som inte är extremt på något sätt utan tämligen representativt kalorimässigt och storleksmässigt): Den ordinarie hamburgaren: 700 kalorier, standardstorleken på Fries: 753 kal och så standarddricka (ej light): 340 kal. Det innebär att ett standardmål går loss på 1790 kalorier. Vill du ha ost och bacon på burgaren får du lägga på ytterligare 200 kalorier.

Jag tror inte att någon lämnar New York lättare, trots aktivitet 24/7 och allt promenerande…